Envis.

Herra jumala de kan vara svårt för en pytteliten minimänniska att få tag i sömnen. Men jag och sömnen var även ikväll envisare än mini och nu sussar hon sött. Det här med sömn har så fastnat på min hjärna märker jag.

Annonser

Good friends are like stars. You don’t always see them, but you know they are always there.

Hade två pärlor på besök tidigare idag. Vi drack kaffe, skvallrade och pratade gamla minnen. Det är så härligt när man vet precis var man har varandra fast det är såå länge sen man setts. Vips hade det gått några timmar och de var tvugna att köra hem till Raseborg igen. Snyft. Saknar verkligen mina Ekenäs vänner någo grymt.

 

Fia, Denise och jag back in the days när jag ännu hade bullkinder. Sjukt smala ögonbryn var också tydligen ”inne” då. Oh my god.

Nytt i garderoben.

Två stycken pyamasar. En Polare och en Tutta.

 

Lite nytt från Kappahls Newbie serie.

 

En Benetton jumper i en härlig rosa färg.

 

En superskön body från Esprit.

 

En potentiell dopklänning från Benetton. Tycker egentligen den är för somrig men med en vit body och ett par vita strumpisar till ska den väl funka ifall jag inte hittar nåt annat.

Söndags sysslor.

Vi har pratat med de nyfunna vännerna i gymmet.

 

Spelat luftgitarr i sömnen, inte alla som kan det.

 

Tagit en promenad. (Snygg min där Sofia)

 

Messi har visat sin kärlek till Hugo.

 

Och nu har Felicia precis gjort en spännande upptäckt. Sin hand.

 

 

 

 

 

Egen tid.

Imoron kommer mamma och Stig på besök. De ska vara barnvakt för första gången på lördagen. Jag och Tomas ska åka in till Ņbo på lite shopping. Ja eller lite och lite, har på känn att det kommer att bli ganska duktigt mycke eftersom jag inte shoppat på 2 månader nu. Ser fram emot lite egen tid på tumis med Tomas. Ska bli skönt fastän det bara handlar om några timmar. Intalar mig att det är viktigt att vårda förhållandet men i själva verket kommer jag att ha värsta dåliga samvetet för att vi lämnar Felicia hemma. Men sen har ju inte hon så mycket nöje av att gå i butiker heller så.

Halleluja

Halleluja för att Tomas är ledig en vecka från idag. Det betyder att vi får dela på nattpassen. Felicia har tydligen bestämt sig för att man inte skall ligga ner på natten. Helst ska man bäras omkring tills armarna nästan trillar av. Sen efter många skrik och vrål kanske man slocknar av ren utmattning. Igår köpte vi en anti kolik nappflaska. Tror ni att vi märkte nån skillnad vid nattningen? Noup.

På dagarna uppför hon sig dock exemplariskt. Ligger snällt och ler var än man placerar henne. Så när man då får ett sött leende avfyrat så glömmer man att man är trött och hur hopplöst allt kändes när man stod och pomppade med henne i famnen framför Grey´s halva natten.

 

 

(Ni får inte tro att jag förväntar mig att en snart 2 månaders bebis ska ha klara sovrutiner ännu, men lite ditåt är väl inte så mycket begärt. Eller?)