Kaputt.

Är hemkommen från en lång dag på vift med Felicia. Åbo var soligt och vårigt som aldrig förr. Nu är vi båda lika kaputt, den yngre av oss sover redan gott efter en tung dag. Tomas har fått något skräp i ögat på jobbet så tårarna rinner och han kan inte öppna ögonen. Så han krockar med dörrkarmarna och svär och perklar om vart annat här. Så jag agerar både mor och sjuksyster här för tillfället. Så vi får höras mera imorgon. Gonatt!

Annonser

Home sweet home.

Nu är vi hemma igen efter en alldeles förträfflig dag i Ekenäs. När jag kom till Ekenäs kom världens bästa Moffa ut till bilen och mötte mig och bar upp mina saker. Han hade såklart suttit över en timme på vakt i fönstret som en äkta pensionär och väntat på att jag skulle komma. Sen fick jag gå in och sätta mig vid ett dukat bord och äta Mommos goda mat.

När jag hade ätit bäddade jag ner Felicia i vagnen och tog en solskenspromenad med Jannica runt stan. Genom Gamla Stan, runt  vattnet och konstaterade igen en gång att nog är Ekenäs så underbart vackert. In via Lindex och handlade lite Rea-kläder till Felicia och så tillbaka till Mommos. Där hade dom nu bullat upp till 71-års kalas. Jag åt och åt och åt. Busade lite med Liismästarn (Polismästarn från Mumin såklart). Ifall nån funderar så är det vad guddottern kallade sig själv. Sen gick vi till Hemulens hus, plockade lite snäckor på stranden och såna där vardagliga saker man gör alla dagar. I alla fall i en 1½ årings värld.

Nu är vi äntligen hemma. Det är alltid kul att vara i Ekenäs, men gud så skönt att komma hem. Nu har jag däckat i soffan och vet inte hur jag skall ta mig härifrån. Luften gick ur mig som ur en trasig ballong när dottern äntligen somnade och att ta mig till duschen känns just nu som årets kraftansträngning.

These are a few of my favourite things.

Felicia har under de senaste dagarna börjat medvetet greppa tag i saker. Som till exempel när hon skulle sova idag låg hon och höll sin kära kanin i ett hårt grepp i örat.

Sen snackade hon med den en stund innan hon somnade.

Händerna är ju såklart ännu favoriterna. De ska vara i munnen hela tiden och helst båda på en gång om det skulle gå. Men kaninen börjar komma på en god andra plats. På natten är det en trasa som är favoriten som hon ligger och gnuggar i ansiktet.

Korvsås.

Jag har fått dille på korvsås av alla maträtter. Det måste serveras minst en gång i veckan i detta hus. Och den blir bara godare från vecka till vecka. Jag har utnämnt mig själv till kungen av korvsås. Och den går hem hos alla parter och höjs till skyarna. Så simpelt men så sjukt gott.

Det är så himla bra att ha en sambo som älskar det simpla i matväg. Inga krusiduller behövs. Det är väldigt tacksamt när matkostnaderna redan är skyhöga och han äter för en hel armé och är konstant hungrig. Undrar om all män kräver varm mat tre gånger i dagen plus något smått där emellan, som typ köttpiroger, karelska piroger etc…Eller om det bara är jag som bor med ett matvrak i ordets rätta betydelse.

Nu MÅSTE det bli vår.

Hugo tuggade imorse sönder mina sista hela vantar. Annars får jag gå och frysa om fingrarna eller köpa ett par nya. Men man kan ju för bövelen inte köpa vantar i (nästan) april. Det är mot alla mina principer. Men det ser dåligt ut, för att för tillfället snöar det. Som om det vore någon överraskning.

Nu sitter han dock så snällt och poserar i sängen. Och jo, oftast har vi nog bäddat, har bara inte kommit så långt i dags schemat ännu. Klockan är ju trots allt bara två.