Sömntutan.

Felicia har nu sovit 3½ timme och ännu hör jag ingenting utifrån. Jag har hunnit städa, äta lunch, se på Ensam mamma söker, läst alla bloggar 10 gånger. Ja och hon bara sover. Och jag som hade tänkt att vi skulle hinna åka och storhandla innan Tomas kommer hem. Men vi får nog ta det senare.

Här är hon dryga 3 veckor gammal och lika mycket uppskattar hon att sova nu som då. Enda skillnaden är att hon somnar inte i famnen längre. Om det är något jag saknar med spädbarnstiden så är det just det, att ha ett litet sovande knyte i famnen.

Annonser

Första gången.

Idag var Felicia första gången ensam hos dagmamman en hel timme. Jag visste inte vad jag skulle göra av tiden så vi strosade omkring och njöt av solskenet med Hugo. Och vad varmt det är, en super härlig höstdag. Och det hade ju såklart gått bra hos dagmamman. Men vad är nu en timme på ett nytt ställe när där finns mängder med nya leksaker. Annat kan det bli på tisdag när hon ska vara där 8 timmar ensam.

Myshunden.

Här är en som sannerligen förstår sig på att mysa. Han har blivit en sån mamis efter att vi kastrerade honom. Skulle han få skulle han sova hela natten mitt mellan oss under vårt tjocka duntäcke. Nu blir det lite kvällsmål och sen ska även jag dra täcket upp till öronen.

Guds gåva till Felicias fötter.

Eftersom det enda som hålls på hennes fötter är strumpbyxor så inhandlade vi dessa igår. Och hittills har de fått mer än godkänt. Hon får inte av dem och de fäster. Halleluja! Köpte dem inför dagisstarten så att hon inte ständigt kryper omkring med bara fötter där men jag undrar om jag inte behöver ett par här hemma också.

Time flies.

Jag vet att det är ganska uttjatat att påpeka hur tiden flyger iväg. Men det har igen gått en vecka av  den här graviditeten och jag är nu då i vecka 15. Bara 25 kvar då.

Känner mig inte det minsta gravid ännu förutom mitt super luktsinne. Känner alla världens konstiga lukter extremt bra och så har jag fortfarande väldigt obehag för kylskåpslukt. Annars är alla mina krämpor och symtom som bortblåsta. Nu väntar jag bara på att känna liv där inne. Kom igen lilla krabat, sparka på!

 

Ny morgonrutin.

Har börjat ställa alarmet på 8 alla mornar. Endast för att få sitta och äta frukost och dricka mitt kaffe i fred. Varför har jag inte gjort det tidigare? Jo för att det är först nu som jag kan påstå att jag är ordentligt utvilad igen. Sen försöker jag förtränga att Felicia har tänder i övre käken på kommande (vilket högst troligt leder till pirr nätter) och att jag om några månader igen ska ligga och amma nätterna igenom. Just nu försöker jag bara njuta av min nya morgonrutin så länge den varar.

 

Frisk luft.

Vilken tur att jag har en svägerska att släpa med ut på länk om kvällarna liksom idag. Den där friska luften före läggdags gör så gott. Felicia sover så mycket bättre om vi har varit ute mycket under dagen, vilket vi alltid försöker vara. Det blir cirka tre kortare eller längre promenader, tack vara Hugo, och så sover hon ju sina timmar ute i vagnen.

En som diggar att skurra runt i vagnen.