Cozy Villa.

Idag ska jag göra ett besök HIT. En nyöppnad inredningsbutik här på vår ö. Jag tycker det är helt sjukt trevligt med människor som vågar satsa på sin dröm. Av bilderna på deras blogg att döma så har jag på känn att jag kommer att tömma lagret och lite till. Så himla fina saker. Dom har verkligen träffat min stil mitt i prick. Eller stil och stil. Så som jag vill att det ska se ut här hemma rättare sagt. Nu står nog min stil mera för utspridda leksaker, mjölkfläckar, klott och rådd över allt. Men man kan ju alltid drömma sig bort en stund…

No worries.

Har äntligen eftergranskningen på mödrarådgivningen gjord, hua vad obehagligt det var. Huset är något så när städat och solen skiner. Och det är bästa dagen på veckan. Konstigt hur humöret alltid stiger till fredagseftermiddag. Vi har dessutom en helg helt utan planer framför oss och det är så himla skönt.

Nu ska vi handla lite fredagsmat, hälsa på svärföräldrarna och knäppa igång bastun. Sen ska smågrisarna skrubbas och jag ska njuta av en cider på bastulaven med Mumford And Sons spelande i stereon. Vakio fredagsprogram med andra ord.

Mot Ekenäs.

Nu sticker jag och mina små hem till mitt älskade Ekenäs. Jag ska på ansiktsbehandling till världens bästa hudterapeut Denise och på kvällen ska vi beskåda Ekenäs stolthet, Mikko Sipola, på torget.

Solen skiner och livet är ganska gött. Trevlig onsdag!

På tumis.

Idag är vi på tumis med Liam. Felicia är hos Maj (dagmamman) och leker. Vi har henne där en gång i veckan, oftast tisdag, mellan kl.9-15 för att hon ska få leka lite med andra barn. Och det känns så bra att föra dit henne när man märker att hon tycker om att vara där. Hon trivs med de andra barnen och med Maj. Vi har tur som har en så huippu bra dagmamma, bättre kan man inte önska sig.

Det är ju nu som jag sku borde vila när jag bara har ett barn hemma. Men istället ska jag försöka städa medan Liam sover. Det är helt sjukt men hur trött jag än är kan jag bara inte gå och vila om huset ser ut som ett slagfält. Det bara inte går. Måste städa för att få ro i själen. Det är samma på kvällen. Kan inte gå och lägga mig om det står disk framme eller om det ligger tusen leksaker på golvet. Måste plocka undan först. Helt sjukt.

Så nu ska jag sätta alla maskiner att surra och sen ska vi mysa i soffan med Liam innan det åter är dags att hämta hem Flisan.

Små rutiner.

Den här tiden på kvällen har Liam oftast en lång vaken period och är piggare än piggast. Då vill han gärna hänga i famnen och äta, äta och åter äta. Nu hinner vi också umgås bara med honom eftersom Felicia har gått och lagt sig. Sen brukar han i sin tur ta natt kring 21.30 och har senaste veckan sovit ända fram till 05-tiden!!! Antar att jag inte borde säga det högt ännu eftersom det då har en tendens att ändra till katastrof nätter. Jag har ännu Felicias koliknätter i samma ålder i rätt så färskt minne. Då när vi stod mitt i natten med en gallskrikande dotter och lovade varandra att hon aldrig skulle få ett syskon.

Men annars tycker jag att jag börjar skönja lite små rutiner med vår lilla grabb. Sakta men säkert börjar det väl ta sig. Han är ju för fasiken redan 2 månader gammal. Nu vill jag börja stoppa tiden, han ska ju vara min lilla bebis för alltid.

Inomhusaktiviteter.

Liam gymmar. Han låg hur länge som helst och slog på leksakerna som skramlar. Han börjar helt klart intressera sig mer och mer för omvärlden och inte bara för mat och sömn.

Och Felicia pusslar. Eller ja, försöker pussla. För det mesta blir hon rabiat när hon inte får det att funka och hivar pusselbitarna åt höger och vänster. Sen får hon en bit på rätt plats och blir helt överlycklig och om en stund flyger pusslet iväg igen. Men det är ju roligt att hon vill lära sig åtminstone. Själv sitter jag och biter ihop och säger åt mig själv att vara tålmodig när pusslet flyger för hundrafemtielfte gången. Det lilla pusslet med knoppar på bitarna duger ju såklart inte. Nej mimi (mumin) pusslet som jag fyndade på loppis igår ska det ju vara.