Hur hinner man?

Hur hinner man och mäktar med allting som hör vardagen till som småbarnsförälder egentligen? Hur gör ni? Hur fixar ni allt utanför jobb, mat, städning och nattningar? När ska man hinna löpträna, gå på gym, gå på playdates, träffa sina egna vänner? Eller fixar ni alls något annat än vardagsrumban? Behöver man fixa något av det andra? Hur prioriterar ni?

Idag tänkte jag gå på cafebesök till ett nyöppnat cafe på torget. Skulle ju väldans gärna träffa mina cafeväninna utan barn. Men dagvårdsdagarna är räknade. Vi har 12 dagar/ månad och det täcker just och just mina jobb dagar. Där emellan pusslar vi med barnvakter. Jag skulle hemskt ogärna pussla med barnvakter för att få avnjuta en varm kopp kaffe med en väninna. Men samtidigt är det exakt vad jag skulle behöva. 1 timme att bara vara Sofia och inte mamma Sofia. Är jag självisk? Så säger mitt samvete åtminstone. Det eviga dåliga samvetet som knackar på axeln hela tiden och då har jag egentligen inget att ha dåligt samvete över ens. Men då jag är funtad så att jag har dåligt samvete bara av att gå på jobb och antingen lämna barnen på dagis eller hemma med sin pappa.

Jag vet inte när vi har haft en kväll som hela familjen varit samlad senast. I stunder som idag tänker jag att är jobb verkligen viktigare än familjen? Är pengar allt här i världen? Jag vet att svaret är nej på båda frågorna men spiralen är svår att bryta. Är det så här det ska vara resten av livet. Barnen blir större. Veckorna flyger förbi. Åren flyger förbi. Är detta vad som kallas ålderskris. Jag antar det.