#mittbästajag2015

Under den hashtaggen på Instagram kommer ni hädanefter att hitta alla mina bilder inom ramen för min väg mot att bli en bättre version av mig själv. Den trötta, gnälliga, skrikiga pubertala tonåringen jag har varit det senaste året gör jag slut med här och nu. Hon är inte okej. Det är inte okej att behandla sin kropp som skräp. Allting påverkas av en dålig livshållning. Vikten, den inre känslan, humöret, välmåendet, utstrålningen, psyket. Hela familjen påverkas ju egentligen. Not okay!

När jag ser tillbaka på det senaste året minns jag mest hur förskräcklig jag har varit mot mig själv och mina närmaste. Jag har varit trött för det mesta. Sovit dåligt p.g.a att jag har prioriterat dumma TV program framför sömn. En ond cirkel var jag trott att jag inte behöver sömn. Haha, hur kunde jag tro det?! Jag har stundvis försökt äta nyttigt och sunt men det har med tiden runnit ut i sanden och så har jag varit där i smörgåsträsket igen. Eller i ”inte hunnit äta alls” träsket. Ingetdera träsk är bra för att jag skall fungera bra och vara en trevlig, resonlig människa.

Jag har nog aldrig varit så här pepp på att ett nytt år snart skall börja, jag känner mig full av vilja och energi. Nu hoppas jag bara att jag orkar hålla kvar glöden och orkar kämpa. Jag har gjort det förr men alltid trillat tillbaka i soffhörnet igen. Den här gången tänker jag  dock löpa hela linan ut. Jag SKA bli mitt allra bästa jag 2015.

JULLOV!

Precis vad vi eller rättare sagt barnen behöver nu. Tre veckor ledigt från alla dagisbobbor. Sova länge om morgnarna, ta det lugnt och vila upp sig inför vårterminen. Tror inte att det blir någon sportlovsledighet för våra små så vi får ta ut allt nu.

Vi vuxna har ju dock ingen vintersemester men vi pusslar med våra lediga dagar och med röda dagar så att barnen får ett långt jullov. Fördelen med att en av oss jobbar skiftesjobb. I smyg har jag dock redan länge planerat när jag ska önska min sommarsemester. 2 år utan semester börjar ta ut sin rätt. Hade ju mina 5 semesterdagar i våras men det känns avlägset kan jag lova.

Men nu först jullov för hela slanten. Ute är det påfruset och så där härligt krispigt. Vågar man kanske hoppas på en vit jul after all?!

Mega tröttheten slog till.

Let it go

Jag ha klarat mig ganska smärtfritt hela hösten utan att trilla dit. Vi har krigat oss igenom 4 veckor av influenssa utan att trilla dit. Vi har klarat regn, gegga, skitiga hundtassar, skitiga kurakläder, skitig bil, mörker och kyla utan att trilla dit. Ända tills nu. Några dagar innan Feicias 4-års kalas i helgen så trillade jag dit med besked. Tröttheten och vinterdeppen slog mig med en stekpanna i huvudet, sparkade mig i magen och backade över mig med en lastbil. Jag sover som ett spädbarn och får ingenting gjort. Asig feelis kan jag lova. Man borde aldrig göra så optimistiska beslut som att bjuda in till Frozen kalas i slutet av November.

Julfest 1/3.

Igår var det tur för första julfesten för i år. Liams dagisjulfest på lilla sidan på dagis. Ett litet svettigt rum var föräldrarna fick trängas på minisängar och minipallar. Liam är då äldst i sin grupp. Ungefär halva sångstunden orkade han sitta med i ringen med de andra. Sen stod han på en stol med ryggen mot församlingen och beundrade Gafsan på en plansch på väggen. ”Vem e hon? ” Varför e hon så ledsen?”. Varje gång vi försökte hyssja honom så sa han högt och ljudligt tillbaka att ”man får nog prata”. Visst visst.

När sångstunden sen var över var han den första vid bordet som svepte ett glas saft, hoppade över pepparkakorna och sprang iväg och leka medan de andra barnen satt runt bordet och åt. Att sitta still är inte hans starka sida. Tydligen duger inte ens pepparkakor som muta.

Nästa vecka står Felicias dagisjulfest och musiklekisjulfest på agendan. Hon har berättat att hon skall vara en så vacker tärna med glitterband i håret. Till skillnad från sin bror är hon lagd åt det lite mer lugna hållet så vi ska hoppas att hon finner julfesten intressantare än omgivningarna.

IMG_8609Bilden är från ifjol. Jag hann inte knäppa så många bilder på yrvädret igår. Mest blev det bara filmer och jag har på känn att dagistanterna inte är tokförtjusta i att jag publicerar dem här.