Tillsammans.

Idag har vi inte gjort något annat än umgåtts vi fyra tillsammans. Som varje helgmorgon började barnen med Pippi på de sju haven i vår säng så att vi fick snusa vidare en god stund och jag hann läsa några kapitel i min pågående bok. Efter det lång frukost med många koppar te i kökssoffan medan barnen lekte i sitt rum (jag vet det här låter för bra för att vara sant och klockan är ännu bara 11.00).

När vi äntligen hade klätt på oss och tänkte ta tu i dagen så kom jag ihåg att Felicia behövde nya kurahandskar till dagis så vi packade alla i bilen och körde till Tokmanni. Handskar hittades och köptes. Körde bilen till gamla fammo och tog därifrån en promenad runt Campingen och Ormnäs och avslutade med lite lekparksshäng på finska skolans gård. Passligt frusna och möra gick vi tillbaka till gamla fammo och gissa vad hon erbjuder när vi ringer på? Jo hon sätter en peng i handen på oss och ber oss att åka och köpa pizzor till Koti Pizza. Hon hade sett en reklam och tänkte att hon nog skulle bjuda oss någon dag. Här fick jag redan nypa mig i armen. Är den här dagen för bra för att vara sann? Jag slipper till och med laga mat.

Väl hemma efter litervis med kaffe och bullar till efterrätt började barnen leka maskerad och jag fick ligga 2 h på soffan och läsa!! Alltså what? Kvällsmål och så kvällstvätt…då kom finalen. Liam kronade dagen med att kissa ner halva badrumsgolvet samt badrumsinredningen för att han inte såg vartåt han strilade utan såg på Tomas telefon som spelade musik uppe på bykmaskinen. Så avslutningsvis kom jag ner från mitt lilla rosa söndagsmoln och låg på alla fyra och skurade hela badrummet aftonen till ära.

Det började helt klart för bra men man får vara tacksam för det lilla. Ny vecka imorgon och nya tag. Vecka 34 coming up!

Vecka 33+3

Märkte nyss att jag fyllde i den här listan senast i vecka 19. Känns som en evighet sen men samtidigt som igår. Så här kommer en ny uppdaterad lista, kanske den sista.

Halsbränna: O ja, varje dag varje stund nästan. Värsta då jag böjer mig ner och när jag lägger mig på kvällen. Rennie är hjälpen i nöden!
Ryggbesvär:
Nej, inte nämnvärt.
Bäckenbesvär:
Känner nog av ömma fogar men inte är det så farligt. Värst då jag skall kravla mig ur sängen på morgnarna.
Muskel och vadkramp
: Har haft några grymma vadkramper ett par nätter.
Åderbrock:
Fortfarande inte, skönt.
Nästäppa:
Har haft lite snuva och varit täppt ända sen innan jul!! Får fnatt snart.
Urinvägsinfektion: Nej, inte ännu heller.
Känsligt tandkött:
Inte märkbart längre.
Bättre hy och hår:
Båda är som vanligt. Kanske en aning tjockare hår.
Illamående:
Ibland i samband med halsbränna men inte annars. Så himla skönt!
Viktökning: 10 kg.
Trötthet: Kanske inte trött så att jag behöver sova så värst mycket. Mera liksom orkeslös och utmattad av minsta lilla.
Upp och ner i humöret:
Ganska jämn i humöret. Ganska lugn över lag. Har liksom ingen ork att jaga upp mig över småsaker.
Strimmor på magen:
Nej. Verkar ha bra spänst i huden med tanke på hur himla uttöjd magen är nu som bäst och den håller ihop än så länge.
Putande navel:
Ja, den ploppade ut för någon vecka sedan.
Svullnader:
Nej
Yrsel:
Inte så värst.
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar:
Har börjat ha ganska varmt senaste tiden.
Blodbrist/ järnbrist:
Lite lågt Hb trots att jag ätit Obsidan nu i några veckor så var Hb endast 106 härom dagen.
Sammandragningar:
Hade ju så mycket sammandragningar även i serier där kring julen att de sjukskrev mig. Nu senaste vekan har det dock varit ganska lugnt.
Sömnproblem:
Inte. Sover så gott hela natten och även ibland på dagen.
Nytt konstigt matbehov:
Har väldigt svårt att äta över lag p.g.a halsbrännan. Men försöker äta små portioner. Har ingen direkt hunger heller. Hänger väl ihop med att jag inte gör av med så mycket energi på sofflocket. Dricker massor av mjölk, det lindrar så bra och är så gott.

Lojo BB.

Var idag på en svenskspråkig rundvandring på Lojo BB. Och oj,oj vet ni hur jag blev positivt överraskad. Vet inte om jag direkt hade några förutfattade meningar eller förväntningar men jag fick så positiv fiilis att jag skulle ha velat checka in genast och börja föda. Eller be om att få hyra in mig tills det är dags.

Utrymmena är ju rätt så nyrenoverade och hela förlossningsavdelningen samt BB var så snyggt och fräscht. Nu har ju jag visserligen endast erfarenhet av TYKS, och inget illa om det, men det här slog nog TYKS med hästlängder. Hela avdelningen kändes hemtrevlig och mysig och utrustningen såg ny och proffsig ut. T.ex. så fanns det badkar i alla tre förlossningssalar var av ett stort som man även kunde föda i.

Så nu gäller det bara att hålla den här lilla bebisen på insidan ännu 1,5 vecka, alltså till vecka 35, så att vi får föda i Lojo. Efter detta besök vill ja absolut inte förlösa mitt barn på nån annan plats.

Den värsta sortens sjukstuga.

image

Ja ni ser säkert vad det handlar om. Jo spysjukan. Så vidrigt och jag avskyr den så. Ännu är det bara Felicia som har drabbats. Liam har feber och hosta så kanske han klarar sig undan med det. Jag ber att även jag klarar mig. Magsjuka som höggravid är nog inget jag vill uppleva.

Det enda positiva i det här eländet är att jag inte behöver vabba med barnen eftersom jag redan är sjukledig från mitt jobb. Så de får vara hemma hela veckan och vila upp sig riktigt ordentligt.  Passligt med hårda minusgrader ute också så behöver man inte harmas på att inte slippa ut. Så vi sitter inne och eldar, pusslar, ser på film och läser böcker. Helt okej så här också.

Vecka 30.

image

Veckorna går och den lilla varelsen i min mage mår fint. Själv mår jag som om jag blivit överkörd av en lastbil.
Kan knappt röra mig innan sammandragningarna knackar på axeln. Och om jag mot förmodan trotsar allt och hänger en dag på stan eller går en lite längre promenad med hunden så får jag betala i form av flera timmar på soffan i liggande läge med en krampande mage efter det.
Skönt att bara ligga och vila kan man ju tycka. Men icke för en rastlös själ som jag.

Huvudsaken är ju trots allt att bebisen växer och gottar sig där inne. Och det gör hen. Jag skulle så gärna skriva han eller hon men faktum är att trots att vi gått på en miljard ultraljud redan så har de inte lyckats se vilket kön det är. Lite snopet eftersom jag är så rysligt nyfiken av mig men samtidigt lite spännande måste jag ju medge. Namnen har vi så gott som klara så det är bara att vänta och se vem som kommer ut.

Nästa ultraljud har vi inbokat nu på måndag på mödrapoli här i Ekenäs. Koll av livmodertappen. Så skönt att bara hoppa i bilen och på 5 minuter är jag framme. Senaste graviditeterna har jag ju hamnat köra till Tyks 1 timme dit och 1 timme hem. En väsentlig skillnad nu alltså. Lyxigt med tanke på att vi ändå gått ungefär var tredje vecka till läkaren. Så jag är väldigt tacksam för de tjänster vårt lilla sjukhus fortfarande erbjuder. Att dom sen inte kunde hjälpa mig en lördagsmorgon när blodet forsade utan jag hamnade åka till Lojo är ju en annan femma. Men det ska vi försöka att inte fokusera på nu längre.

På senaste läkarbesöket fick vi åtminstone konstaterat att moderkakan som var orsaken till alla mina blödningar ända fram till vecka 20 nu har flyttat sig så pass högt från livmodermunnen att jag kan föda vaginalt. En stor lättnad kan jag säga. Hade inte varit så kul att avsluta min karriär som barnaföderska med ett snitt när jag har haft 2 vaginala rätt snabba förlossningar utan varken smärtlindring eller komplikationer tidigare.

Så, nu tror jag att jag har svamlat nog om mitt tillstånd för tillfället. Om jag inte skulle ha så många andra havande kvinnor runt mig i min bekantskapskrets för tillfälle hade jag nog blivit knäpp på allvar. Tack till alla mina medsystrar, det här klarar vi!