Hem » Uncategorized » Vecka 30.

Vecka 30.

image

Veckorna går och den lilla varelsen i min mage mår fint. Själv mår jag som om jag blivit överkörd av en lastbil.
Kan knappt röra mig innan sammandragningarna knackar på axeln. Och om jag mot förmodan trotsar allt och hänger en dag på stan eller går en lite längre promenad med hunden så får jag betala i form av flera timmar på soffan i liggande läge med en krampande mage efter det.
Skönt att bara ligga och vila kan man ju tycka. Men icke för en rastlös själ som jag.

Huvudsaken är ju trots allt att bebisen växer och gottar sig där inne. Och det gör hen. Jag skulle så gärna skriva han eller hon men faktum är att trots att vi gått på en miljard ultraljud redan så har de inte lyckats se vilket kön det är. Lite snopet eftersom jag är så rysligt nyfiken av mig men samtidigt lite spännande måste jag ju medge. Namnen har vi så gott som klara så det är bara att vänta och se vem som kommer ut.

Nästa ultraljud har vi inbokat nu på måndag på mödrapoli här i Ekenäs. Koll av livmodertappen. Så skönt att bara hoppa i bilen och på 5 minuter är jag framme. Senaste graviditeterna har jag ju hamnat köra till Tyks 1 timme dit och 1 timme hem. En väsentlig skillnad nu alltså. Lyxigt med tanke på att vi ändå gått ungefär var tredje vecka till läkaren. Så jag är väldigt tacksam för de tjänster vårt lilla sjukhus fortfarande erbjuder. Att dom sen inte kunde hjälpa mig en lördagsmorgon när blodet forsade utan jag hamnade åka till Lojo är ju en annan femma. Men det ska vi försöka att inte fokusera på nu längre.

På senaste läkarbesöket fick vi åtminstone konstaterat att moderkakan som var orsaken till alla mina blödningar ända fram till vecka 20 nu har flyttat sig så pass högt från livmodermunnen att jag kan föda vaginalt. En stor lättnad kan jag säga. Hade inte varit så kul att avsluta min karriär som barnaföderska med ett snitt när jag har haft 2 vaginala rätt snabba förlossningar utan varken smärtlindring eller komplikationer tidigare.

Så, nu tror jag att jag har svamlat nog om mitt tillstånd för tillfället. Om jag inte skulle ha så många andra havande kvinnor runt mig i min bekantskapskrets för tillfälle hade jag nog blivit knäpp på allvar. Tack till alla mina medsystrar, det här klarar vi!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s