6 veckor.

Tänk att Maja har funnits hos oss i hela 6 veckor. Galet! Hon väger nu 4,7 kg och är 57,5 cm lång. Hon blir nog en långskånk som vi andra. Tänkte försöka för min egen skull sammanställa en lägesrapport här en gång i månaden för att senare kunna läsa hur hon utvecklats. För ja, man glömmer och tiden går ju som känt så rysligt fort.

Sömn:

Hon gillar att socialisera mer än att sova kan man säga. Jag tycker över lag att hon sover så mycket mindre än vad hennes syskon gjorde när de var spädbarn. Nå ja, nöjd är hon ju så inte så mycket vi kan göra åt det nu. På natten sover hon och jag ännu tätt ihop under samma täcke. Hon sover från ca  21.30-08.00 med paus för i regel 3 matningar plus något blöjbyte. Ibland äter hon bara 1 gång och ibland 101 gånger. Så stor variation här ännu. Nästa steg är att försöka introducera babynestet för henne. Och sen kanske sängen i sinom tid. Sängen som någon optimistisk person skruvade ihop och bar in i höstas redan…

Mat:

Hon helammar ännu och det funkar bra. Skönt att alltid ha maten med sig och färdigt varm. Magknip har hon inte alls haft och verkar inte heller reagera på något jag äter. Jag äter dock inte så mycket gasbildande (som typ kål och lök), godis, kaffe eller gluten över huvud taget. Hon ammar ungefär 15 minuter per brösten och sen ligger hon gärna och snuttar i en evighet om hon får.

Motorisk och social utveckling:

Första leendet och jollret kom när hon var 1 månad ungefär. Det är ju så gulligt att vem som helst smälter. Hon orkar hålla huvudet uppe ganska långa stunder och vänder det fint från sida till sida när hon ligger på mage i gymmet. Gymmet är tack och lov en ganska poppis plats. Där får hon ligga och kika runt när jag lagar mat, städar eller whatever. Igår kväll upptäckte hon för första gången sin egen hand. Den minen alltså, synd att jag inte hann fånga den på bild.

Mammas återhämtning: 

Jag själv tycker att jag har återhämtat mig bäst efter den här graviditeten och förlossningen. Rent kroppsligt då alltså. Psyket har det aldrig gått någon nöd på annat än hormonströmmarna som kan vara påfrestande på sitt sätt. Kanske mest för sambon?! Jag blev ju inte sydd så jag har i princip inte alls haft ont efter förlossningen annat än lite ömt såklart. Enda stället jag har ont på är ett ställe i huden mitt på magen. Läkaren sa att det antagligen är nervsmärta. Men även det håller på att ge sig. Kvar hänger då alltså bara lite löst skinn på magen och 3 bonuskilon som ett minne av att Maja har växt och levt där inne i 9 månader. Så dem kan även jag leva med en tid. Kroppen får ta den tid den behöver för att återhämta sig. Jag håller mig än så länge till knipövningar och raska promenader. Längtar efter att börja jogga men håller lite på det ännu. Vill verkligen att kroppen ska få återhämta sig helt först. Den fantastiska kroppen som gett mig tre underbara barn. Den skall man vårda med respekt!