När vi ändå snackar om att sova i vagn.

IMG_20160824_155902

Takförsedd terrass vid ingången måste ju ändå vara det bästa för en barnfamilj.  Säger det här eftersom vi inte hade det i vårt förra hus. Nu är det bara att skuffa ut vagnen i vilket väder som helst. Där är alltid skugga och skydd för regn. Enda problemet med Majas vagnsovas är att hon ropar inte då hon vaknar utan hon vänder sig och börjar leka. Är rädd att hon börjar kravla över kanten snart. Liggdelen på Emmaljungan har ju inga remmar. Så jag springer som besatt och kollar i köksfönstret hela tiden att hon ligger på plats. Jag har ändå slutat springa ut och kolla att hon andas som jag gjorde i början….

Idag är för övrigt en sådan dag som Maja endast sover korta stunder men ofta istället. Har redan haft ut henne och sova tre gånger och klockan  är bara 16.00. Ännu hinner hon säkert med en tupplur innan natten. Om hon inte sover den där sista gången på kvällen så blir hon övertrött och somnar för natten tidigt utan att ha fått i sig varken gröt eller välling. Vilket leder till att hon vill äta ofta på natten istället. Ja ni hör, stora bekymmer här i huset. Haha!

Annonser

A walk in the park.

Or not. Att vara ute med en vaken Maja i vagnen nu för tiden  är minst sagt en show. Hon är inte arg men hon ligger inte precis och chillar heller. Tycker ändå att det är lite tidigt att börja ha henne att sitta längre stunder i sittkärran?  Eller kanske  jag kan börja så sakta med det? Känner mig helt grön på den här fronten igen. Vi har nog haft henne att sitta i kärran uppstoppad med åkpåse och med lite lutning på ryggstödet. Inga långa stunder men så att hon kan  vara nöjd med ute på gården en stund.

IMG_20160820_164932

För det här ser ju minst sagt komiskt ut. Nöjd är hon åtminstone att kika ut i luckan där i fören. Den här damen ser nog till så att hon inte missar något av sina vakna stunder.

Maja Evelin.

Jag har ju aldrig skrivit om Majas dop här kom jag på. Nå, bättre sent än aldrig. Hon döptes en varm och solig försommardag i slutet av Maj. Dopet hade vi i kyrkan och kaffe här hemma. Det var så fint väder att en del av gästerna kunde bra sitta ute på terrassen.

 Jag ville ha dopet när vårt stora gamla äppelträd stod i blom och jag var helt i panik då knopparna slog ut redan veckoslutet innan och bara någon dag innan dopet blåste det ordentligt och en del av bladen singlade ner. Men vackert prydde de vita bladen gräsmattan istället. Och som tur hann inte alla blad falla.

Namnen hade vi klara för oss sen tidigt. Liksom valet av faddrar. Hon var en Maja redan tidigt i magen när jag själv bara misstänkte att hon var en flicka ännu (vi visste ju aldrig könet). Evelin blev det eftersom våra andra barn heter Elina och Elias så vi ville ha ett mellannamn på E.

Hennes faddrar blev 3 av våra närmsta vänner. Våra grannar Lina och Tobbe och Tomas barndomsvän Occu. Till de andra barnen har vi våra syskon som faddrar så nu var första gången vi frågade våra vänner.

Är magen glad så är människan glad.

Oj så det stämmer har jag fått lära mig i sommar. I början av Maj, strax efter att jag kommit igång med träningen och börjar springa lite igen så slog magen backen i. Jag som aldrig i hela mitt liv haft problem med magen tidigare.

Det började helt plötsligt en lördag med att jag började må illa i butiken och blev svimfärdig och kallsvettig. Fick ett grymt tryck över bröstet och em brännande känsla i mellangärdet. Tänkte att det var magsjukan. Men icke. Samma tryck/sug/värk i mellangärdet precis under revbenen fortsatte att jäklas varje dag genast efter att jag åt något. Varje dag i 3 veckor innan jag ringde till Hvc för att få hjälp.

Tror ni jag fick hjälp? Jag fick en konsultation av en sköterska och en läkartid 2 veckor senare i Karis. Absolut inget illa mot sköterskan, hon gjorde vad hon kunde och jag var ju inte akut sjuk på det viset. Bara less och fundersam. Än mer less blev jag på hela systemet med sjukvården dock. Jag visste inte då om jag skulle skratta eller gråta. Med en klump i halsen gick jag hem och googlade för hundrafemtielfte gången  min åkomma och bestämde mig för att det nog säkert är magmunnen som är irriterad. Och började äta mat som är magsnäll och bra om man har magkatarr. Jag åt också glutenfritt ifall det kunde vara det som var problemet.

Problemen lättade sakta efter det här men blev inte helt bra. Hade ännu en lätt brännande och tyngande känsla under revbenen från och till. Samt obehag för tung mat som kött och stekt, flottig mat. Bokade då tid till Bioresonans på Din Hälsa här i stan Där konstaterades obalans i gallblåsan, gallgångarna och gallflödet. Jag fick även  med mig enzymer som jag har ätit sen dess samt att jag har ätit galldiet. Och mina problem är helt borta idag. Läkartiden i Karis avbokade jag gladeligen.

Men till det här gick halva sommaren åt. Har aldrig kunnat tro att magen kan få en människa i sådan obalans att hela livet påverkas. Att man blir rädd för att äta för att få ett krampanfall. Att man blir på så dåligt humör och så irriterad för att man har så ont att man knappt kan stå upprätt vissa stunder. Det är fruktansvärt.

Idag mår jag bra. Läste någonstans att det är vanligt för slanka kvinnor som går snabbt upp och ner i vikt, som vid en graviditet, att få gallbesvär. Att gå upp 13 kg under en graviditet är ju fullt normalt, men att sen gå ner alla 13 kg på en dryg månad är kanske inte lika skonsamt för kroppen (inget jag dock påverkade själv). Amningen tog allt och envis som jag är så vägrade jag sluta. Väldigt få magmediciner går ju ihop med amning men ett tips jag fick var Silicea som är ett kiselgel. Personligen tror jag ju att du kan bota det mesta med rätt sorts kost och så även denna gång. Fick ett pytteanfall när vi åt kinamat i början av augusti men annars har magen mått toppen.

Jag kommer hädanefter att vara ännu noggrannare än tidigare med vad jag stoppar i mig. Man skall vårda magen med respekt. Mår den bra så är livet mycket lättare!

Maja 5 månader.

Jag får nog helt enkelt hoppa över 4 månaders rapporten och hoppa genast till 5 månader om jag alls skall hinna med i tidens takt här. Aldrig någonsin tidigare har tiden gått så fort som denna sommar. Maja blev ju 5 månader för en vecka sedan och hela veckan har jag gått och tänkt att jag måste plita ner det här inlägget. Vi var på rådgivningen i onsdags. Hon väger nu 7,8 kg och är 68 cm lång. Exakt samma mått som Felicia i samma ålder. Liam var aningen större. Tre vaccin fick hon också, det gick mycket bättre än vid 3 månader. Bara lite gråt men ingen total hysteri utbröt den här gången. Skönt!

Sömn:

Här har hon verkligen gjort framsteg. På natten sover hon ännu varierande och kan äta allt från 1 gång till 3 gånger. Sällan mer än det och oftast bara en gång mot morgonsidan. Hon somnar på kvällen 19-20-tiden och vaknar på morgon allt mellan 5-7. Så stor variation. Vissa nätter kan hon ligga och leka för sig själv upp till en timme mitt i natten men somnar själv om utan gråt och skrik. På dagen sover hon mycket bättre nu för tiden. En bra dag kan hon sova 2 timmar ute i vagnen men visst förekommer det ännu dagar då hon bara sover 20 minuter i gången. Tur så blir dessa dagar färre och färre. Och som jag minns från de andra barnens babytid så sömn avlar sömn. Sover hon jätte bra en dag, långa tupplurer så sover hon också bra den natten. Sover hon hackigt på dagen så blir natten också hackig. En bra dag sover hon ute i vagnen 9.30-11. 13.30-16. 18-19. Ibland faller den sista tuppluren bort och då tar hon natt tidigare. På kvällen somnar hon bra i sin egen säng och sover där hela natten. Vissa nätter tar jag henne brevid mig bara för att jag vill.

Mat:

Jag slutade amma helt och hållet för ca. 3 veckor sedan. Ett aktivt beslut från min sida. Hon totalvägrade bröstet till slut när vi hade vant henne med flaska. Hon är dock ingen hejare på att dricka ersättning, leker mest med flaskan och en måltid kan ta hur länge som helst. Hon dricker ungefär 60-100 ml/mål, ibland bara 20-40 ml. Däremot har vi fått henne att äta pureér (grönsaker, batat, potatis, morot), gröt och välling riktigt bra. På morgonen får hon 100 ml välling. Till lunch lite grönsakspuré och ersättning till. Till mellis endast ersättning eftersom hon inte alls gillar fruktpureér. Till middag lite mera grönsakspuré och ersättning till. Till kvällsmål kanske 1 dl risgröt med lite frukpuré blandat i och ersättning till. Visa kvällar 100 ml välling till natten och vissa kvällar bara ersättning.

Motorisk och social utveckling:

Hon började ju vända sig från rygg till mage redan vid 3 månader. Och nu hålls hon inte alls på rygg längre någonstans. Ska bara vända sig i sängen, i vagnen, på skötbordet. Ja över allt. Hon har börjat dra sig framåt på golvet. Det löper bra på vårt hala laminatgolv. Om hon ligger på en filt blir hon bara förbannad då hon inte kommer någon vart. Hon drar upp benen under sig men kan inte ännu lyfta upp sig på armarna. Undrar när hon tänker börja krypa, det ser så nära ut nu. Sitta stilla i sittern eller i famnen gillar hon oftast inte alls. Bara ålar sig och river och sliter tag i allt hon ser. Så golvet är bäst för henne. där får hon böka på bäst hon vill.I sängen tar hon tag i spjälorna och försöker dra sig upp, tur så klarar hon inte det ännu. Snart börjar det dock bli dags att sänka ner sängbottnet.

Glad och nöjd är hon hela tiden. Väldigt lättskött baby ännu. Har en gång främjat för mommo och en gång för fammo. Men det har gått fort över. Hon älskar att vara där det är människor. Bäst just nu är att vara med till dagis och söka Felicia där alla barn vill paja och gulla med henne. Hemma är Felicia och Liam bästa underhållarna. De behöver bara sjunga och dansa lite så kiknar hon av skratt och sparkar och viftar så man tror hon skall hoppa ur sittern. En sak hon inte gillar är att åka bil. Då är det knorr ända från Österby till Björkebo och samma hem igen. Ni kan ju tänka er hur kul när vi skall köra den vägen 2 gånger i dagen. Skriker gör hon nästan aldrig men knorrar och ljudar om hon är missnöjd.

Min egen återhämtning måste jag återkomma med i ett skilt inlägg eftersom det kom ett rejält bakslag i mitt mående i början av sommaren. To be continued!

Höstangst.

Eller bara en annalkande trettioårskris. Ja, säg det den som vet. Mitt huvud känns som en myrstack för tillfället. Eller som en gryta som snart kokar över. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv efter denna mammaledighet. Jobbmässigt då alltså. På alla andra plan är jag precis där jag vill vara som trettioåring.

Jag hade tänkt börja vuxenstudera till socionom nu denna höst men hela tiden har det funnits en liten röst i bakhuvudet som har tvekat och velat. Innerst inne är inte socionom mitt riktiga drömyrke. Det är ett bra alternativ men inte det jag verkligen känner som ett kall. Och skall jag studera som 30+ så skall det vara en utbildning och en branch jag verkligen brinner för. Och det är barnmorska, faktiskt. Sen är då frågan att är jag villig att viga 4,5 år av mitt liv till barnmorskestudier? Om jag ens kommer in på utbildningen vill säga.

Jag har trivts jätte bra med att jobba på Kårkulla och skulle kunna tänka mig att fortsätta med det. Jag har ändå en stor familj, i dagens mått mätt,  att försörja och pengar är nog det första man tänker på. Inte studier och en lång tid av sparsamt leverne. Men sen å andra, vad är 4,5 år av ett helt liv egentligen? En bråkdel å ena sidan men en väldigt lång tid när man svänger på saken och tänker att Felicia är 11 år när jag är klar med eventuella studier. Jag förstår också att en dylik utbildning inte ger mig ett jätte högavlönat jobb i slutänden. Det är mera en dröm att uppfylla, att göra något för sig själv. Att lyssna till en inre röst, för att låta riktigt dramatisk.

Att göra något för sig själv som hela familjen ”får lida av” låter jätte själviskt även i mina öron. Men hur mycket behöver de lida sist och slutligen? Vi har fortfarande en hel inkomst. Vi klarar oss utan att resa och äta på restaurang i några år. Ända sedan jag var 21 har jag jobbat, amorterat på bostadslån och satt familjen i första hand. Nu har min sambo gett klartecken att jag väljer själv vad jag vill göra. Är det att studera så skall jag göra det. Är det jobba som jag vill så skall jag göra det. Men jag skall inte klaga och jag skall inte behöva ångra några val. Resten löser vi längs vägen. Och plötsligt öppnade sig många dörrar med alternativ. Om jag ändå visste vilken av dessa dörrar jag skall gå igenom. Om jag bara kunde kika in i framtiden lite, bara få en liten skymt. Hur kommer jag att leva mitt liv om 5 år? Det är både en spännande och skrämmande tanke.

Sommaren som försvann.

Jag vet inte med er men jag tycker att somrarna går bara fortare och fortare för varje år. Känns som att vi nyss hade Majas dop och det var i slutet av Maj. Tomas fyra veckors semester kändes som ett förlängt veckoslut typ. Den här veckan är jag ensam hemma med alla barnen. Så skönt! Jag är så van att sköta allting själv här hemma på mitt vis så när Tomas hade semester så blev det bara råddigt. Jag blev slö och lat och inte mycket klokt blev gjort. Märkligt!  Men inte kan jag ju sticka under stol med att det var skönt att få ligga kvar i sängen i 4 veckor medan han steg upp med barnen och fixade frukost. Varje morgon hela semestern. Jag har  det gudagott ska ni veta. Jag tror att vi alla fattade att jag behövde det efter 4 månader av nattamning och hackig sömn.

Men nu är vi alltså tillbaka på banan. Första dagen med normala rutiner igår och vilken energi jag hade plötsligt. Jag har nog vilat och fyllt enegireserverna till max för ännu kl.20 stod jag ute och ripa ogräs så det stod härliga till. Jag älskar trädgårdsskötsel, som terapi för mig. Jag gjorde sånt som säkert borde ha blivit gjort i Juni men bättre sent än aldrig tänker jag.

Nästa vecka börjar sen vardagen rikrigr på allvar. Felicia börjar i förskolan. Hon längtar och väntar så efter sina dagiskompisar trots att hon träffat en del av dem under sommaren. Även musiklekis drar igång. Höst på riktigt, älskart. Liam, min lilla mammagris, får ännu vara hemma med mig och Maja hela augusti. Han är inte alls i behov av dagis, trivs lika bra hemma fast han är en mycket social typ annars. Men från September får han nog börja halv dag för att  lite komma ut bland jämnåriga barn och leka. Och jag och Maja tänker leta upp någon mammagrupp eller  ett mammacafe som vi kan besöka någon dag i veckan. Barnen är ju bara i dagis mellan 9-13 så att så jätte mycket program hinner vi ju inte med alla dagar.

Måste komma ihåg att skriva Majas månadsrapporter här också, vet att 4 månaders rapporten saknas och snart blir hon 5. Hon hinner väl börja gå innan jag får den nerplitad. Hjälp!