Hem » Uncategorized » Höstangst.

Höstangst.

Eller bara en annalkande trettioårskris. Ja, säg det den som vet. Mitt huvud känns som en myrstack för tillfället. Eller som en gryta som snart kokar över. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv efter denna mammaledighet. Jobbmässigt då alltså. På alla andra plan är jag precis där jag vill vara som trettioåring.

Jag hade tänkt börja vuxenstudera till socionom nu denna höst men hela tiden har det funnits en liten röst i bakhuvudet som har tvekat och velat. Innerst inne är inte socionom mitt riktiga drömyrke. Det är ett bra alternativ men inte det jag verkligen känner som ett kall. Och skall jag studera som 30+ så skall det vara en utbildning och en branch jag verkligen brinner för. Och det är barnmorska, faktiskt. Sen är då frågan att är jag villig att viga 4,5 år av mitt liv till barnmorskestudier? Om jag ens kommer in på utbildningen vill säga.

Jag har trivts jätte bra med att jobba på Kårkulla och skulle kunna tänka mig att fortsätta med det. Jag har ändå en stor familj, i dagens mått mätt,  att försörja och pengar är nog det första man tänker på. Inte studier och en lång tid av sparsamt leverne. Men sen å andra, vad är 4,5 år av ett helt liv egentligen? En bråkdel å ena sidan men en väldigt lång tid när man svänger på saken och tänker att Felicia är 11 år när jag är klar med eventuella studier. Jag förstår också att en dylik utbildning inte ger mig ett jätte högavlönat jobb i slutänden. Det är mera en dröm att uppfylla, att göra något för sig själv. Att lyssna till en inre röst, för att låta riktigt dramatisk.

Att göra något för sig själv som hela familjen ”får lida av” låter jätte själviskt även i mina öron. Men hur mycket behöver de lida sist och slutligen? Vi har fortfarande en hel inkomst. Vi klarar oss utan att resa och äta på restaurang i några år. Ända sedan jag var 21 har jag jobbat, amorterat på bostadslån och satt familjen i första hand. Nu har min sambo gett klartecken att jag väljer själv vad jag vill göra. Är det att studera så skall jag göra det. Är det jobba som jag vill så skall jag göra det. Men jag skall inte klaga och jag skall inte behöva ångra några val. Resten löser vi längs vägen. Och plötsligt öppnade sig många dörrar med alternativ. Om jag ändå visste vilken av dessa dörrar jag skall gå igenom. Om jag bara kunde kika in i framtiden lite, bara få en liten skymt. Hur kommer jag att leva mitt liv om 5 år? Det är både en spännande och skrämmande tanke.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s