Att inte gilla läget.

Måste man automatiskt gilla att vara gravid bara för att man får sitt fjärde barn snart? Näe, det tycker jag då INTE. Jag kommer helt enkelt inte överens  med mitt gravida jag. Och jag tycker att man får säga att man inte tycker om vad som händer med kroppen när man är havande. Jag älskar att vi snart får en bebis och jag älskar den första bebistiden över allt annat men ogillar väldigt starkt vad en graviditet gör med min kropp.

Jag gillar inte alls att bli större. Att kläderna tränger. Jag tycker det är superdumt att måsta köpa en helt ny garderob med svindyra mammakläder, så istället går jag med träningskläder från morgon till kväll och ser ut som jag vet inte vad. Vissa dagar är det ont i bäckenet andra dagar har jag ligamentsmärtor i magen.  Håret på benen växer i en rasande fart. Järnvärdet sjunker trots att jag druckit en hel flaska Floradix och jag är blek som ett spöke. Jag flåsar som bara vad av att bara ta en vanlig promenad. Spyorna stiger i halsen så fort jag böjer mig eller lägger mig ner p.g.a halsbränna.

Ja ni hör. Härligt eller hur? Ni får absolut inte tro att jag är otacksam. Jag mår ändå hyfsat bra i jämförelse med många andra och har en ganska lätt graviditet going on. Men jag känner mig så borttappad i min egen kropp. Obekväm, ful och tjock. Och jag vet att det här är något som sitter endast i mitt eget huvud men det gå inte att ändra på.

Jag längtar så efter att få träffa den här lilla babyn och få börja bygga upp min kropp igen och gilla mig själv. Jag ser inget extra vackert i mitt gravida jag annat än att det ligger ett fantastiskt nytt liv där inne bortom extra kilon, åderbråck och hemorrojder.

En månad att tycka om.

Mars har kommit att bli en av mina favoritmånader. Ännu håller vintern oss kvar i ett stadigt grepp men vissa dagar då solen skiner kan man känna doften av vår. Och det bästa är ju att i Mars har vi ännu hela långa riktiga våren framför oss. Ni vet sol, fågelkvitter, takdropp, ljusare kvällar, grönska, vägdamm och hundbajs blandat  med tussilago i alla diskeskanter. Och så det bästa med Mars är ju att då firar vi en liten Maja i vårt hus. Allas vårt lilla glädjepiller

Jag är bara lite rädd för att våren kommer att svischa förbi i ett hiskeligt tempo. Jag har nu senaste tiden jobbat ca 40-50 timmars veckor. Jag som bara sku jobba lite extra på sidan…Ja det är så typiskt mig att gå all in. Men jag trivs ju som bäst när det är lite hektiskt tempo. Dock med måtta. Där emellan ska ju också huset städas, hunden rastas, maten lagas, sagor läsas, barnen badas, maten handlas, tvätten tvättas… Livet som småbarnsförälder helt enkelt.