Har man slått yxan i båten så får man ro som fan.

Ett nyår har svischat förbi och 2017 är året då ännu en liten baby beräknas födas till vår familj. Ja ni läste rätt. Vi ska alltså bli sex personer i familjen i sommar.  Det är knappt så jag kan greppa det själv. Känns stundvis hisnande och skrämmande och stundvis spännande och roligt.

Idag går jag in i vecka 18 och kan inte annat än konstatera att tiden går fort. Snart ska vi gå på andra ultraljudet och då är halva väntan över. Jag mår oförskämt bra, känns inte någonstans att jag är gravid. Om det inte vore för det välbekanta fladdret i magen så skulle jag inte tro på det hela själv heller. Magen har inte börjat växa nämnvärt ännu och vågen visar 1 kg plus. Mina värden är bra och jag har inte känt av sammandragningar än så länge. Jag orkar jogga, jag orkar jobba och jag orkar vara rätt så glad och tålmodig. Jag har god aptit och kaffet har börjat smaka gott igen. Känner knappt igen mitt gravida jag. Haha!

Det var ingen självklarhet att vi tänkte behålla den här graviditeten när den uppenbarade sig en höstdag i Oktober. Men innerst inne vet jag att jag aldrig hade klarat av att göra en abort så jag tänker lite enligt mottot att ”har man slått  yxan i båten så får man ro som fan”. Och det är just det vi gör. Hopar och ror. Det är ingen lätt match att balansera en familj med tre barn alla gånger och jag är fullt beredd på att det inte kommer att vara helt smärtfritt att ro det här skeppet i land heller. Fyra barn under 7 år. Men jag tänker ändå att om några år när dom är stora är glädjen fyra gånger så stor.

Annonser

Maja 7 månader.

Måste sammanfatta Majas utveckling i några punkter innan tiden rusar och jag glömmer…

  • Har skippat ålandet och märkt att hon kommer fortare fram krypande. Så kryper endast nu med en rasande fatt.
  • Drar sig upp till stående i sängen och vid möbler. Ganska rund under fötterna ännu och faller ganska handlöst oftast.
  • Klättrar ännu inte upp i vår trappa men hos svärföräldrarna hade hon klättrat upp två steg i deras trappa på veckoslutet.
  • Brummar, ropar och smackar. Säger nåt som liknar papapa och jag försöker febrilt lära henne säga mamama (hehe).
  • Äter morgongröt, lunch, fruktmellanmål, middag, kvällsgröt. Rätt så god aptit.
  • Sover på dagen 9-11, 13.30-15 ute i vagnen. På natten 19.30-07.00 med paus för i medel 4 uppvakningar.

Som ni märker så är det fortfarande nätterna som är hennes akilleshäl. Annars är hon glad liten skit som är väldigt lätt att tas med. Roar sig bra själv på golvet och syskonen avgudar hon och är gärna runt dem.

 

 

Dagsformen.

Måste ägna min dagsform ett helt inlägg eftersom jag äntligen känner igen mig själv igen i min kropp efter graviditeten. Jag var helt beredd på att det skulle ta längre tid att återhämta sig efter tredje graviditeten och så är jag ju inte 20 längre…

Jag har ju tampats med diverse magbesvär hela sommaren och det har slitit rejält på humöret. Men nu ser ni är jag tillbaka på banan igen. Så väl kroppsligt som mentalt. Jag har en helt ny energi som jag förvaltar på bästa sätt. Nämligen att röra på mig i naturen. Jag har joggat och promenerat som besatt senaste tiden. Så väl ensam som i sällskap av barnen eller hunden. Flera långa promenader varje dag kilometer efter kilometer. En av fördelarna med att ha djur och många barn. Alltid är det någon som vill eller måsta ut och röra på sig. Älskar höstluften för att den är så klar och skön. Älskar för tillfället också att bo intill Västerby friluftscenter med alla dess vandringsleder och spånbanor. Perfekt för en naturälskare som jag.Stan med dess asfalterade trottoarer lockar inte alls den här tiden på året när skogen är så fin.

På kvällarna är jag så dränerad på energi och benen är slöa och trötta. Då är det så himla skönt att gå och lägga sig mellan kl.21-22. Istället för att stranda i soffhörnet med godis som jag gjort allt för ofta senaste månaderna. Sen vaknar jag pigg med Maja kl.06-07. Win win.

Ett annat beroende som jag kapat är att hela tiden vara uppkopplad på en tracker när jag springer. Att hela tiden ha någon som manar på och berättar vilken fart jag håller. Det är bara stressande och störande för mig just nu. Istället springer jag i min egen takt en skön runda utan prestige och krav. Kanske jag i något skede igen börjar tävla mot tiden men inte just nu. Det känns inte rätt. Just nu motionerar jag endast för hälsan och inte för något självförverkligande mål som tidigare.

Nästa beroende är ju sockret. Jag har ganska bra koll på mitt sockerintag men det tenderar skena iväg periodvis. Jag vet vilken kost jag mår bra av men det är inte alltid så lätt att hålla sig till det när jag sover dåligt och är håglös och trött mest hela tiden. Därför tänker jag att det är bättre att börja i andra änden. Med motions- och sovrutiner. Sen när jag har en bra dygnsrytm och energidepåerna fyllda, då kan jag ta tag i kosten. Sen när jag har energi att hålla fast i den och inte frestas av snabba kolhydrater och belöningar i form av godis och kaffebröd. Jag brukar oftast börja tvärtom. Bara kapa sockret och kolhydraterna tvärt. Men tvi vad tungt det är att jobba i den kroppen. Så vi tar det med babysteps helt enkelt. Lite i taget.

Jag diggar verkligen mitt nya mönster som börjar ta form i mitt liv. Hoppas det håller i sig fastän vintern och mörkret står bakom knuten.

Seg innedag.

Liam har feber. Jag har snuva. Maja sover dåligt (vilket är helt i sin ordning visserligen). Felicia har precis tillfrisknat från sin flunssa och är full av energi.  Och Tomas är i Helsingfors och springer Though Viking.

Så vi har  alltså en ofrivillig innedag.  På förmiddagen tyckte jag ännu att det var ganska skönt med en slö lördag i pyjamas. Men nu börjar rastlösheten krypa på. Och dessutom börjar solen titta fram. Provade gå ut med Felicia en stund på gården men då vägrade Liam vara ensam inne för han VET att det finns en orm under kylskåpet. Jag är inte alls gjord för att sitta inne en hel dag.  Usch! Måste ta mig ut på en länk med Felicia bara Tomas kommer hem tror jag bestämt.

Nu kaffepanna nummer två för idag!

”Som normala människor”

Sa till Tomas igår att det här veckoslutet ska vi vara som normala människor. Vad nu sen det innebär egentligen? Men i mitt huvud är det åtminstone att vi är helt lediga hela familjen hela veckoslutet. Något som inte händer så ofta. Helt galet egentligen. Sen Maja föddes har vi inte haft många lediga veckoslut utan program eller jobb. Som vi bara har kunnat vara här hemma och greja på.

Jag tycker här är så mycket skräp och oredigt i alla hörn av huset. Och det suger massor av energi av mig att omges av oreda. Så ett veckoslut vigt åt städning får det bli. Älskart! Att bara få gå runt och pynja i lugn och ro. Köpte även en tallrikshylla här i veckan som ska upp på väggen i matsalen.

Sen ska vi avrunda ikväll med film, godis och kanske något gott att dricka till. Det är de små sakerna som ger energi i mitt liv för tillfället.

När vi ändå snackar om att sova i vagn.

IMG_20160824_155902

Takförsedd terrass vid ingången måste ju ändå vara det bästa för en barnfamilj.  Säger det här eftersom vi inte hade det i vårt förra hus. Nu är det bara att skuffa ut vagnen i vilket väder som helst. Där är alltid skugga och skydd för regn. Enda problemet med Majas vagnsovas är att hon ropar inte då hon vaknar utan hon vänder sig och börjar leka. Är rädd att hon börjar kravla över kanten snart. Liggdelen på Emmaljungan har ju inga remmar. Så jag springer som besatt och kollar i köksfönstret hela tiden att hon ligger på plats. Jag har ändå slutat springa ut och kolla att hon andas som jag gjorde i början….

Idag är för övrigt en sådan dag som Maja endast sover korta stunder men ofta istället. Har redan haft ut henne och sova tre gånger och klockan  är bara 16.00. Ännu hinner hon säkert med en tupplur innan natten. Om hon inte sover den där sista gången på kvällen så blir hon övertrött och somnar för natten tidigt utan att ha fått i sig varken gröt eller välling. Vilket leder till att hon vill äta ofta på natten istället. Ja ni hör, stora bekymmer här i huset. Haha!

A walk in the park.

Or not. Att vara ute med en vaken Maja i vagnen nu för tiden  är minst sagt en show. Hon är inte arg men hon ligger inte precis och chillar heller. Tycker ändå att det är lite tidigt att börja ha henne att sitta längre stunder i sittkärran?  Eller kanske  jag kan börja så sakta med det? Känner mig helt grön på den här fronten igen. Vi har nog haft henne att sitta i kärran uppstoppad med åkpåse och med lite lutning på ryggstödet. Inga långa stunder men så att hon kan  vara nöjd med ute på gården en stund.

IMG_20160820_164932

För det här ser ju minst sagt komiskt ut. Nöjd är hon åtminstone att kika ut i luckan där i fören. Den här damen ser nog till så att hon inte missar något av sina vakna stunder.