Vecka 34 och ovissheten.

Idag har vi 34 veckor fulla av den här sista graviditeten. Endast 6 veckor kvar till beräknat datum 18.6. Endast 1 vecka kvar tills vi får föda i Lojo. 1 vecka kvar tills mammaledigheten  börjar.

Allt börjar ställas på sin spets känns det som. Och tusan som den här ovissheten om när babyn kommer gnager i mig. Med tanke på att jag fött ett barn i vecka 37, ett barn i vecka 35 och ett i vecka 39. Så den här lilla kan ju välja att titta ut när som helst nu i princip. Hade jag fått välja får hen komma i juli först. Går hellre två veckor över beräknat än att föda för tidigt och ”gå miste om” min mammaledighet. Vill hinna bli ledig, njuta lite, boa och landa här hemma innan babyn kommer. Och  börja längta efter hen. Nu känns allt ännu så overkligt och jobbigt att ta in.

Alla tidigare graviditeter har jag varit sjukskriven i de här veckorna redan. Bara med tanke på det är jag tacksam och fascinerad över hur min kropp orkar.  Att den orkar bära fram  ett fjärde barn utan komplikationer eller smärtor. Hoppas bara att den orkar kämpa och hålla ut hela vägen. Då ska jag behandla den med respekt resten av livet!

Att inte gilla läget.

Måste man automatiskt gilla att vara gravid bara för att man får sitt fjärde barn snart? Näe, det tycker jag då INTE. Jag kommer helt enkelt inte överens  med mitt gravida jag. Och jag tycker att man får säga att man inte tycker om vad som händer med kroppen när man är havande. Jag älskar att vi snart får en bebis och jag älskar den första bebistiden över allt annat men ogillar väldigt starkt vad en graviditet gör med min kropp.

Jag gillar inte alls att bli större. Att kläderna tränger. Jag tycker det är superdumt att måsta köpa en helt ny garderob med svindyra mammakläder, så istället går jag med träningskläder från morgon till kväll och ser ut som jag vet inte vad. Vissa dagar är det ont i bäckenet andra dagar har jag ligamentsmärtor i magen.  Håret på benen växer i en rasande fart. Järnvärdet sjunker trots att jag druckit en hel flaska Floradix och jag är blek som ett spöke. Jag flåsar som bara vad av att bara ta en vanlig promenad. Spyorna stiger i halsen så fort jag böjer mig eller lägger mig ner p.g.a halsbränna.

Ja ni hör. Härligt eller hur? Ni får absolut inte tro att jag är otacksam. Jag mår ändå hyfsat bra i jämförelse med många andra och har en ganska lätt graviditet going on. Men jag känner mig så borttappad i min egen kropp. Obekväm, ful och tjock. Och jag vet att det här är något som sitter endast i mitt eget huvud men det gå inte att ändra på.

Jag längtar så efter att få träffa den här lilla babyn och få börja bygga upp min kropp igen och gilla mig själv. Jag ser inget extra vackert i mitt gravida jag annat än att det ligger ett fantastiskt nytt liv där inne bortom extra kilon, åderbråck och hemorrojder.

En månad att tycka om.

Mars har kommit att bli en av mina favoritmånader. Ännu håller vintern oss kvar i ett stadigt grepp men vissa dagar då solen skiner kan man känna doften av vår. Och det bästa är ju att i Mars har vi ännu hela långa riktiga våren framför oss. Ni vet sol, fågelkvitter, takdropp, ljusare kvällar, grönska, vägdamm och hundbajs blandat  med tussilago i alla diskeskanter. Och så det bästa med Mars är ju att då firar vi en liten Maja i vårt hus. Allas vårt lilla glädjepiller

Jag är bara lite rädd för att våren kommer att svischa förbi i ett hiskeligt tempo. Jag har nu senaste tiden jobbat ca 40-50 timmars veckor. Jag som bara sku jobba lite extra på sidan…Ja det är så typiskt mig att gå all in. Men jag trivs ju som bäst när det är lite hektiskt tempo. Dock med måtta. Där emellan ska ju också huset städas, hunden rastas, maten lagas, sagor läsas, barnen badas, maten handlas, tvätten tvättas… Livet som småbarnsförälder helt enkelt.

Maja 10 månader.

  • Står upp utan stöd hela tiden. Riktigt fem före att börja gå.
  • Klättrar upp i trappor, i sofforna etc. Än så länge har hon alltid kommit felfritt ner…
  • Säger något som liknar häääj och vinkar åt alla.
  • Glad och utåtriktad. Har aldrig ännu främjat. Älskar att vara bland barn och andra människor över lag.
  • Sover 1,5 h x 2 på dagen och på natten från 21-06.30 med i regel 1-2 uppvaknanden. Några hela nätter har hon även lyckats skrapa ihop men de kan nog räknas på en hand.
  • Äter puread mat, totalvägrar bitar. Gröt och frukt går bra. Dricker morotsvälling och Nan. Sakta har vi börjat få in vanlig mjölk i kosten.
  • Hatar att åka bil om hon är vaken. Tur så har hon oftast ett syskon med på bakbänken  som roar. 
  • Har två tänder i nedre käken. Två till på kommande uppe. Märks på aptitlösheten för tillfället.
  • Väldigt mycket myror i brallorna alla dygnets vakna timmar. Så man sitter inte ner många minuter med en Maja i huset. Är hon inte i roskisskåpet så är hon i vessabyttan. Men hon är så himla glad och charmig så det väger upp allt det lite ”krävande”. 

Rådgivning vecka 20.

Idag var det rådgivning plus rådgivningsläkare på schemat. Allt var bra och det är ju alltid otroligt skönt att höra. Så nu kör vi vidare de sista 20 veckorna med gasen i botten.

-Hb: 108

-RR: 124/66 p.92 (lite hög puls men hon sa att det kan  bero på långvarig sömnbrist och hög stressnivå)

-Viktuppgång: 2 kg sen inskrivningen. Väger nu 64 kg.

-Hjärtljud: 135+

-Livmoderbottenhöjd: 20 cm

Livmodermunnen fast, stängd och tappen ca. 3 cm. Så allt är fint som ni ser! Tacksamheten vet inga gränser dagar som dessa.

Syskonvagnsfunderingar.

Ja, vi kommer ju att vara tvungna att köpa en ny syskonvagn. Jag sålde ju vår gamla sådär passligt i somras. För vi skulle ju inte ha ett fjärde barn. Nej nej! Men eftersom jag skall ta mig gående med äldre barnen till dagis och skola i höst så behöver jag någonstans att frakta de små. Och dessutom rör jag mig annars också så pass mycket till fots och älskar att promenera så jag vill ha en bra syskonvagn som håller måttet.

Nå nu undrar jag lite ifall någon av er har erfarenhet av någon av följande märken eller modeller.

-Helst hade jag köpt en Mountain Buggy Duet eftersom vi har en singelvagn  av samma märke och har varit så nöjda. Dessutom är den en av de smalaste dubbelvagnarna på marknaden, var barnen sitter brevid varandra,  och riktigt snygg också.

– Sen har jag kollat på en Thule urban glide 2. Där borde det finnas en skild liggdel för baby att köpa men hittar ingen återförsäljare i Finland som säljer båda. Så blir lite osäker där. Den är dessutom ganska stor och bred. Men den är däremot en springvagn så den kunde vi ha mycket användning av när babyn är större och har båda kan sitta.

-Sen har jag kollat på ett för mig okänt märke Beemo. På Jollyroom hade de några olika modeller på ganska bra rea nu. Men är lite osäker då jag aldrig sett eller hört om ett sånt märke  och om jag beställer via nätet så får jag ju inte klämma och provköra den före.

-Sen återstår ju Carena Gotland. En sån hade vi ju med Felicia och Liam fast den hette Double Swing då. En budget vagn som ändå håller måttet. Där vet jag vad jag får åtminstone.

Att ha börjat jobba lite.

Som tur ringde min chef på mitt gamla jobb och har frågade om jag vill jobba hela Januari. Tvekade lite först, jag skulle ju vara vårdledig tills nästa baby föds. Men så var det ändå pengarna som lockade. Och tur var det för här i veckan betalade jag räkningar för över 1300 €. Inte hade dom blivit betalda med mitt hemvårdsstöd inte. Säkert hade vi fått det att gå runt på något vänster. Men nu är vi både ekonomiskt trygga och jag får komma till bland folk och jobba som jag tycker så mycket om. Jag kan bara konstatera igen en gång att jag inte är en hemmaråtta. Så funkar jag!

Så nu kommer jag att hoppa in på mitt gamla jobb under våren. Så mycket dom behöver mig och jag orkar. En arbetslista i taget. Maja är några dagar i månaden hos en dagmamma som vi känner från förr. Annars pusslar vi med mommos arbetstider. Och det funkar fint tack vare att jag har så himla flexibla arbetstider. Inget måndag-fredag jobb utan jag är mycket ledig i veckorna och jobbar kvällar, helger och nätter.

Hittills har allt löpt så smärtfritt. Efter två dagars inskolning var Maja så trygg att hon skratta och vinka när jag gick ut genom dörren. Hon har inte visat en enda sur min. Sovit på sina vanliga tider ute i vagnen, ätit bra och där emellan varit glad och nöjd. Hon har alltså fått behållla sina egna rutiner och tider trots att där är 3 andra barn med henne. Och det är så himla skönt. Jag fattar inte att det går så här bra. Det är ju som tur ändå bara tillfälligt. Från Maj får hon ju såklart bli hemma på mammaledigt med mig igen.

För Felicia har också vårterminen inneburit förändringar då hon har bytt förskola. Hon har gått inne i stan men började nu i Österby som ligger på gångavstånd. Det är även där hon kommer att börja i skolan så vi tog tjuren vid hornen och flyttade henne nu istället för att hon skulle ha börjat med helt främmande barn på ettan i höst. Och även där fick vi dra en lättnadens suck. Hon trivs som fisken i vattnet och har fått så många nya vänner. Glad i hågen går hon till förskolan och pratar endast gott om stället.

Liam, den känsligaste av mina barn, är kvar på sitt gamla dagis vårterminen till slut. Från hösten blir det sen även Österbo för han. Allt för att underlätta morgnarna när jag skall ensam dra iväg med 4 barn för att lämna vid skolan och dagis.

Men den dagen den sorgen. Nu taggar vi inför en härlig vår och sommar. Jag har en sådan sjuk längtan efter ljusare tider och varmare väder. Dem här vintern har vädermässigt varit riktigt tung tycker jag. Men snart är den mörka tiden bakom oss igen. Nu kan det bara bli bättre.